Tankar, minnen och varför.

Har så många tankar just nu. Tankar som inte är helt enkla att få rätsida på.

En gammal klasskamrat till mig mördades igår kväll. Precis innan jag skulle åka till jobbet. På Facebook och på Flash back stöts och blöts ämnet av alla. Alla har en åsikt, såklart. Allt från hjärtlösa åsikter till uthängning av potentiella flickvänner och gärningsmän (inkl deras Facebooksidor) skrivs villigt ner av den anonyma massan. Ganska vidrigt att folk hängs ut på ren spekulation. För många agerar och reagerar tyvärr med att: står det på nätet så är det sant. Och även om det inte är det så kommer man alltid att minnas deras namn i samband med mordet. 

Jag kände honom inte de senare åren. Att påstå något annat vore en ren lögn men jag har känt honom sedan han var en liten pjuklarv. Jag har växt upp med honom, gått i samma klass, varit på samma barnkalas, på samma klassdisco. 

Jag vet inte exakt vad han har haft för sig under alla år. Att en hel del är ljusskyggt och att många rykten går vet jag såklart. Mycket av det han har gjort över årens lopp är rent ut sagt förkastligt men jag försöker ändå att minnas den han var förut. Han har fällt krokben för sig själv tillräckligt många gånger. Vad man tycker och tänker om honom spelar ingen roll för hans del längre. Men han har en mamma och en bror som måste höra allt som sägs, som får ta del av folks åsikter om honom antingen de vill eller inte. De må vara luttrade, vad vet jag men gå ett varv i deras skor först innan du vräker ur dig dina giftigaste åsikter. Tänk ett varv till i tankekarrusellen. 

Någon skrev sarkastiskt att han nu hade fått syndernas förlåtelse och att alla tyckte att han var världens goaste kille. Långt därifrån skulle jag vilja påstå. Men att bli mördad...är det verkligen rätt tillvägagångssätt?? Ska det applåderas? Jag har lite svårt att förlika mig med den tanken. 

Och 16-åringen som sköt. Hur kommer hans liv att gestalta sig? Hur tänkte han? Gjorde han det på eget bevåg eller har han agerat på någon annans uppmaning? Vart kom vapnet ifrån? Hur mår hans familj?  Men den stora frågan är som vanligt: VARFÖR?? 
Förr eller senare brukar det handla om en av två saker. Pengar eller känslor (kärlek, olycklig på någon front oftast). Är det så nu med eller ligger det något annat bakom? Var tanken att han skulle dö eller skulle han "bara" skadeskjutas?

Vem hade kunnat tro att när jag såg honom på gymet förförra veckan så skulle det bli sista gången jag såg honom i livet. Det är som sagt många tankar just nu, många minnen som trängs i skallen. Jag avsluter nog det här inlägget nu. Resten får jag skriva ner i den låsta bloggen. 

Nu ska jag koppla bort allt, alla tankar, minnen och funderingar och titta på en film, sen blir det sängen. För till skillnad från honom så är det för mig, trots allt, en dag imorgon också. 

Vouge

Fantastiskt vad man kan göra med smink, belysning och vinklar (tror inte att photoshop är inblandad). Modellen på alla bilderna är givetvis den ungerska Enikő Mihalik. Hon är född 1987, och är alltså 22år, för den som undrar. Bilderna är från Vogue Paris November 2008 och är tagna av Inez van Lamsweerde and Vinoodh Matadin.













Men va?

Sitter och tittar på Svenska Hollywoodfruar och kan bara summera det i ett stort öööö?!?!
Jag kan ju inte påstå att jag blir det minsta lilla lockad av att bli nån Hollywoodfruga. Nä fy tusan!

 Farmor Anka, Kajsa Anka Anna Anka verkar ju ligga bra till för priset för årets charmigaste...eller också inte.
Agnes-Nicole kanske ska lägga en del av sina pengar på skådespelarlektioner. Det lilla jag såg imponerade inte på mig. Fast det kanske är en irronisk rulle? Eller nåt sånt... Rrrright. Man får väl vänta och se. Hon kanske är jätte bra. Slutligen kan jag bara konstatera att den där Montazami-bruttan och jag har helt olika smak vad gäller inredning. Och har hon inte en skum röst så säg? Men hon verkar ju ganska snäll iaf. Snäll och lite eljest.

Jag är riktigt förvånad över att de låter så anskrämliga när de pratar. Endel kanske tycker att det låter charmigt men det gör inte jag. Har man bott i ett annat land så länge som de har, dessutom ett engelskspråkigt land, borde man väl kunna behärska språkrytmen bättre.

                               
                                      Fina bilder iaf. Tummen upp för retuchering

                   
                                                   Euh, jaha...I rest my case
                                         

                   
                          Ser mest ur som ett omslag till nån Virginia Andrews bok...

Suck, jag har på känn att det här är ett program som jag kommer att reta mig på men inte kunna låta bli att titta på. Guilty pleasure? Lite kanske. Som att kolla på Top Model ungefär. Men å andra sidan så får de mig att känna mig väldigt normal och förnuftig. Men kunde de inte hitta nån lite mera normal kvinna att ha med i programmet? Eller blir alla knasiga av Hollywood och allt förmycket $$$$?

Vad i h...

Då var det dax för ett nytt varv i karusellen. Ibland undrar man verkligen vad det är för slags värld vi lever i.  "Hennes brott - hon bar byxor" Jag försökte hitta lite information om vad som står i den här oanständighetslagen som artikeln hänvisar till men jag hittade inget. Finns det någon som har en länk eller information om vad det står i den som kan maila över den? Innan folk skriker sig hesa om isam så verkar det inte stå ett dyft om det i koranen om jag förstår det hela rätt. 

Läs gärna nästa artikel med. Jag tycker att det låter fullkomligt vansinnigt. Vad i h-vete tänker folk med. Är de så stingsliga?? Vaddå skymfa islam? Det var ju barnens favoritnamn! Och om jag inte missminner mig så är det även ett av det vanligaste namnen i muslimska länder. Med andra ord många av barnens pappors, bröders, mor- och förbröders, morfäder och farfäders namn, och förmodligen också deras egna. Skulle det bli lika mycket ståhej om en skolklass med sjuåringar döpte en teddybjörn till Jesus? Av någon anledning tror jag inte det...
Suck, vad ska det bli av människan?

                   
                     Teddybjörnen Muhammed Fredriksson


Skor...

Jag tror minsan att det börjar dra ihop sig till en tripp till skoaffären eller vad tror ni? Jag har nu bara ett helt par hemma...och jag får skavsår av dem :(   Det är så svårt att göra sig av med en del skor. De är ju som skönast precis innan man inser att man inte kan laga dem längre och måste kasta dem. 
                        
Det par som kommer att bli svårast att kasta är paret i det vänstra nedre hörnet. Köpte dem på Faith i Crawley när jag bodde där. De är utan tvekan ett av de absolut skönaste paren jag någonsin har ägt. Jag har använt dem i ur och skur, festat, varit ute på långpromenader, dansat salsa, gått åtskilliga mil med shoppingkassar i händerna. Jag vet inte riktigt vart man kan hitta sånna här skor i Sverige. De affärer jag har kollat i har antingen haft klumpiga båtar till skor eller dojor som har varit så långsmala att de ser ut som häxskor. 

Fast det är klart, om inget gick sönder skulle man ju aldrig kunna köpa något nytt (utan att behöva bygga ut garderoben).

RSS 2.0