From bad to worse
Dag fyra med huvudvärk och så lägger vi på en riktigt snorig förkylning på det, jamen toppen. Ingen motivation att kliva ur sängen, än mindre att gå ner till gymet. Det sätter sina spår. Jag måste ta tag i det här innan det gått för långt men det är inte helt lätt när ingenting är roligt längre.
Före
Efter
Måste ta mig upp ur sängen nu iaf. Näsdukarna är slut liksom jag.
Igår köpte och meckade jag ihop den här sänggaveln. Trodde det skulle vara buslätt. Inte då. Min säng (från -06) var tydligen för gammal och inte kompatibel med sänggaveln. Det stod det minsann ingenting om i affären eller på nätet. Det blev till att plocka fram verktygen och modifiera och göra om. Inte glad alls och med dunkande spränghuvudvärk var det hög svårighetsgrad på det. Men det blev ju bra tillslut. Slutsats: det FÅR tydligen inte vara för lätt.
Jag tycker det blev helt ok och tapeterna är skyddade f.o.m nu. Funderar på att sy ett eget överdrag till sänggaveln också. Ett snyggare. Hur svårt kan det vara? Men det finns ju lite annat att göra också. Nåja, man måste ju ha planer. Eller hur?
God Jul...
Och god fortsättning. Här går vi in på dag två av helvetisk huvudvärk. Jag skulle föredra att inte ens lämna sängen idag men med några tabletter i mig så blir det nog bättre. Om en timme är det grötlunch hos mamma och pappa så jag hoppas att skallen har lugnat ner sig tills dess. Och att det är en huvudvärk som tabletter biter på. Nåja, jag hoppas på det bästa.
En promenad skulle vara skönt nu. Det känns som att det börjar bli dags att ta tag i det här med träning igen. Men inte idag. Fy sjutton vad det pulserar i skallen. Mot medicinskåpet!
Det där med att blogga...
Som vanligt så hänger det ihop med tid, lust och inspiration. Just nu verkar den treenigheten sammanfalla allt mera sällan. Den senaste veckan har varit i det närmaste svart. Farligt nära minussträcket i motivation. Jag är ständigt trött, har ont i ryggen och knäna, har fortfarande saker kvar att packa upp från flytten och ingenting känns roligt längre.
Jag vet precis varför men det gör mig inte precis muntrare. Vad jag skulle behöva just nu är en semester från verkligheten men jag är realist nöjer mig (motvilligt) med några soliga dagar så jag hittar entusiasmen eller åtminstone delar av den.
Jag har varit ute och gått nu, två dagar i rad och vips så är blåsorna tillbaka. Suck, det är inte lätt i konstant uppförsbacke måste jag säga... Idag var jag ute två timmar och igår 90 minuter. Jag tror inte att tassarna håller för en dag till. Imorgon får det bli House of Pain...eller möjligtvis julklappsshopping.
Ytterligare något som stör är att det gör ont (ja, inte så att jag grinar eller så) i pacemakern när jag är ute och går. Eller rättare sagt efteråt. Känner mig lite brydd och ställd över det. Nåja, jag får ta en utvärderingsperiod så får vi se. Om inte annat så får jag väl ringa "the great pretender" eller dr Priet Teder som han heter när normala människor samtalar. Det är inte på något vis menat att vara nedsättande. Han är skicklig och trevlig och totalt humorbefriad. Men jag glömmer alltid bort hans namn om jag inte drar "kom ihåg låten" och nu går det per automatik.
Nu: dusch och matlagning.
Mmmmmm
Efter att ha bäddat i duntäcket igår, överväger jag att aldrig lämna sängen mera ☺
I övrigt så kommer jag inte riktigt till rätta med dygnsrytmen. Irriterande. Jag får försöka tvinga mig i säng tidigt ikväll (det har blivit runt tretiden de senaste dagarna 😞) eftersom jag ska besikta bilen imorgon. Måste upp vid åtta då, urk. Nåja, bara att bita ihop och göra det.
Jag ska nog satsa på en promenad nu. Det kanske kan hjälpa att ställa saker och ting rätt. Frisk luft och motion är nyckeln till så mycket. Fast först något i magen.
