Almas tankar

Tjoolahopp!

Nu vädrar man friheten i luften igen. Heeelt underbart. Nu blir det tre veckor ledigt. Och jag ska inte göra ett skiiiit! Eller jo föresten, det ska jag förståss. Jag och K ska dra iväg på en liten shoppingtur nån av dagarna, sen blir det säkert nån bio också. Har ingen aning om vad än. Jag vet inte ens vad som går just nu. Skulle tro att det blir lite mat också. Jag vet att K vill att vi ska gå till Churchstreet, så varför inte.

                                                    
                                                                          Maaaaat!!!!

Sen blir det nog lite shopping med mamsen. Hälsa på päronen och lite andra släktingar. Just ja, så blir det ett besök hos tandläkaren. Det här är alltså den kontroll som skulle ha varit i oktober men folktandvården ligger lite efter.

På vägen hit så var det många djur ute. Plötsligt så kom det ett rådjur uppgaloperandes (galopperar rådjur??) på vägen när jag skulle till jobbet. Som vanligt så saktade jag ner eftersom det alltid brukar komma minst ett rådjur till. Det gjorde det inte den här gången. Istället så saktade rådjuret ner till någon slags halvtrav och stannade nästa mitt på vägen. Vid det här laget så låg jag på 2:ans växel. Avståndet kan väl ha varit ca fem meter. Då ser vi att det är en väldigt väldigt havande rådjurshona. Hon såg lite lustig ut med sina smala pinnben och stora kropp. Nåja, eftersom jag nästan parkerat bilen på vägen så makade hon sig slutligen mot dikeskanten och försvann in i skogen. Hade givetvis inte kameran med mig och mobilen var inte att tänka på, den låg i väskan i baksätet. Oh well.

                                             
                                       Ungefär såhär fast det var mörkt och på en väg, och lite regnigt

Nä, nu är det snart dax att gå hem... "bara" tre timmar kvar.
I övrigt kan jag bara upplysa om att jag vet att Bambi och dennes familj var hjortar och inte rådjur.
Slutdiskuterat om det. Nu ska jag sitta och räkna ner klockan tills den slår hemgång och semester.

Usel uppdatering..
Det enda jag kan komma på att skriva är att jag tror jag är lite kär i Ingelas cheesecake.
Gudars så god den är...eller rättare sagt var. Finns inte en smula kvar av den.

Oh, nu kom jag på någor mera.
Maria har inte bara köpt ett nytt hus utan ska även få tillökning. Grattis Maria & Danne!!!!!
Super kul. Hoppas att vi kan komma och hälsa på någon gång i sommar när ni har kommit i ordning.
Hade jag bara en scanner skulle jag ha lagt upp bilder på riiiktigt coola brudar från barndomen. Oh yes, we go waaaay back :)
Jaja, nån gång kanske jag skaffar en sån.

Tills dess nöjer jag mig med ett:
Grattis på nationaldagen Norge!
Men jag tycker fortfarande inte att låten som vann var så bra. Fast nu lär den väl spelas i parti och minut så jag lär väl, lik som resten av europa, bli hjärntvättad och börja digga den skarpt.

Igår hände något väldigt tragiskt. Plan brann ner. Ingenting av byggnaden gick att rädda. Man fick istället inrikta sig på att försöka begränsa branden. Man lyckades rädda tvättstugan och kiosken, allt annat är borta. En klen tröst är att matchtröjorna var där inne och klarade sig men alla träningsställ, bollar, vattenflaskor, medicinväskor ALLT är borta.
 
Det känns väldigt ledsamt att tänka på. Jag tror nästan att man måste komma från ett litet samhälle för att tillfullo förstå hur viktig ett ställe som Plan är. Det var så mycket mer än en fotbollsplats. Det inhyste även pingisspelare och bingo entusiaster, dansande människor i alla åldrar, bridgespelande äldre. En festlokal, en haveri uppsamlingsplats, ett livsverk har gått upp i rök. Stället dit man gick när man hade tråkigt, när man ville spela basket, fotboll, innebandy eller bara ta en läsk och snacka.

Stämningen var låg igår när jag åkte dit. Frivilliga gick eldvakt och gjorde så även under natten. Journalister kom dit och försökte prata med oss. Ingen hade så mycket att säga när de frågade hur det kändes.
"Tomt"
"Det säger ju ingenting"
"Och ändå säger det just allt"

                         
                     Ca 14 timmar efter att branden började. Taket är det enda man ser på avstånd.

                         
                                   Polisen har spärrat av. Många frivilliga går eldvakt i skift.

                        
                        Rotationsgrinden till danssalen och klädhängarna syns som nakna skelett.

                        
                       Då och då flammar det upp igen. Jag fick komma innanför avspärrningarna 
                       och fotografera förödelsen.

                        
                      Utbrända metalldelar är allt som återstår av stolarna som stod i förådet med
                      pingisborden, som det endast är aska kvar av.

                        
                             Den förkolnade trappan upp till utomhusscénen och en blå lampa

                        
                                           Siluetten är allt som återstår av NIFs lokaler

Men trots att människor var ledsna över det som hade hänt fanns ändå ett beslutsamt jädrar anamma i luften. Jag hörde många som undrade när de skulle börja röja upp så att de kunde komma och hjälpa till. Från den äldre generationen till de som är i de yngre tonåren Folk ringde bekanta och berättade om vad som hänt och började dra ihop ett spontant saneringslag.
JOKAB kommer att komma med öppna lastbilsflak så att de kan börja frakta undan delarna. Skadeservice ställer upp med bajamajor. Ryktet säger att klubbarna runt om förvisso inte kan ställa upp finansiellt men gör det gärna med mankraft. Såg även att några mindre dansband vill sätta ihop en danskväll där intäkterna går till föreningen.

Kanske kan det finnas en liten liten chans att det byggs upp igen, även om det aldrig kommer att kunna bli som förut.

                                                                          
                                                                                                                                                                                                                   

Jajjamensan, då var det dax för en ny fotoutmaning hos whatthefuckdotcom. Jag tänkte slänga in två kort som jag tog idag på eftermiddagen. Den ena för att den är vacker och den andra för att det är en livräddare. Vilken som är vilken? Gissa :)

                   
                                                          Taget från trädgården


                   
                                                         Ser ni vad det är :)

Flera gula bidrag hittar ni här



 Woah, såg ni? Jag har lyckats! Tusen tack till foto CHIP som förklarade hur man gjorde. Du är min hjälte :)

Jag tror minsan att det börjar dra ihop sig till en tripp till skoaffären eller vad tror ni? Jag har nu bara ett helt par hemma...och jag får skavsår av dem :(   Det är så svårt att göra sig av med en del skor. De är ju som skönast precis innan man inser att man inte kan laga dem längre och måste kasta dem. 
                        
Det par som kommer att bli svårast att kasta är paret i det vänstra nedre hörnet. Köpte dem på Faith i Crawley när jag bodde där. De är utan tvekan ett av de absolut skönaste paren jag någonsin har ägt. Jag har använt dem i ur och skur, festat, varit ute på långpromenader, dansat salsa, gått åtskilliga mil med shoppingkassar i händerna. Jag vet inte riktigt vart man kan hitta sånna här skor i Sverige. De affärer jag har kollat i har antingen haft klumpiga båtar till skor eller dojor som har varit så långsmala att de ser ut som häxskor. 

Fast det är klart, om inget gick sönder skulle man ju aldrig kunna köpa något nytt (utan att behöva bygga ut garderoben).

Tycker att man kan behöva något att skratta åt så här på kvällskvisten.

                   
                                                 
Kom igen nu, liiiite skoj var det allt :)

Jag hörde föresten att RFSU vill att mödomshinnan ska byta namn eftersom det nuvarande namnet är missvisande. Då det inte rör sig om en hinna som kan spricka utan snarare en "krans" så vill man byta namn till slidkrans. Som ett klockrent bevis på min dåliga humor så kläckte jag genast ur mig:
" Det ger väl en helt ny betydelse åt kranskulla då"

Suck, ibland är man bara inte riktigt så rolig som man tror att man är :)