Almas tankar

Japp, nu går vi in på mittenveckan. På torsdag vippar brädan och man är halvvägs till ledigheten. Alltid något att se fram emot. Och på tal om att se fram emot. Det blev ju ett biobesök i fredags, kors i taket. Mycket riktigt blev det Hamilton - i nationens intresse. Den var faktiskt bra, för att vara en svensk film (får jag väl lov att tillägga).

Jag är som bekant inte den största fantasten av svensk film. Vet inte om jag har fel inställningar i knoppen för att uppskatta filmer som framförs av den svenska skådespelareliten (som i mina ögon är betydligt mindre än vad som påstås i media). Kanske. Jag föredrar fortfarande filmer från england och usa. Vad gäller skräckisar är japan och vissa andra asiatiska länder inte att förakta heller. Men nu svamlar jag igen. Filmen var iaf bra och om någon tänker se den så ska jag inte irritera genom att avslöja vad som händer men man kan ju lugnt säga att Hamilton får vissa problem på hemmafronten.

Efter filmen blev det en sväng till Kinaresturangen. Helt ok det med, nära och bra och så men jag undrar om det inte börjar bli dax att prova någon annan resturang snart. Man kan inte leva på buffé allena ;) Nä, hitta någon trevlig resturang med god mat på gångavstånd vore ju guld.

Väl hemma så visades Amityville Horror på tvn. Det blev en fin avrundning på kvällen (sovmorgonen dagen efter var inte helt fel den heller).


Inte orginalet men väl uppföljaren

Fick vårat quizz-lag inte heta när jag bodde i England. Näpp! När det var resultatuppläsning så kallade the quizzmaster oss alltid för "the dogs in the corner" för hon kunde ju inte säga så fula saker som vi kallade oss. Och tro mig vi hade långa diskutioner om det men hon vägrade att ändra sig. Till saker hör att "the dogs bollocks" även är slang för något positivt, toppen, bäst. Det var ett av våra argument men hon var stenhård. Toktant :)


Now that's just the bees knees :P

Nu känner jag hur temperaturen närmar sig nollan. Kroppstemperaturen alltså. Usch vad jag fryser! Men jag motverkar det hela med en kopp varmt te och en fleecejacka, inga problem.

Idag vaknade jag vid 11:45 med huvudvärk. Det kändes inte så lockande att gå upp så jag somnade om och klämde några timmars sömn till ut "natten". Vid 14:30 vaknade jag till igen. Även om det var grymt frestande att ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet så pallrade jag mig upp.

Det blev inte många knop idag vill jag lova. Inga alls faktiskt. Så fort jag rörde mig så pulserade hela högerhalvan av skallen, särskillt bakom ögat. Så jag placerade mig i soffan och läste mig bort från eländet. Åt lite mat, mumset från igår, och var lite social med sambon som kom hem samtidigt som jag klev upp. Jag gjorde ett tappert försök att titta lite på tv med sambon men fick ge upp efter en kvart ungefär. Så 17:30 knallade jag och min huvudvärk in i sovrummet, drog igång värmemadrassen♥ och släckte lampan.

Strax före 21:00 återuppstod jag, nästan bokstavligt talat. Huvudvärken var borta och jag kände mig som människa igen. Happy happy! Sen kom sambon med nästa överaskning. Det är spikat att vi ska upp till Sandviken den 12 maj, trevligt. Och så hade han fixat att vi ska kunna gå på bio imorgon :) Guuu' så kul! Vi är nästan aldrig ute så jag ser verkligen fram emot det här. Det är verkligen en naktdel att bo där vi bor och har det som vi har. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ibland saknar jag verkligen creepy Crawley.


En vild chansning på att det blir den här filmen som vi ser


Queen's square i Crawley

Så fick jag då äntligen min semla idag. Två faktiskt för nu har Magnus meckat ihop en till här på jobbet. Mumma! Den första åt jag hemma som kvällsfika innan jag drog till jobbet.

När jag tidigare på kvällen vaknade efter min vanliga inför-nattskiftet-kvällslur doftade det sååå gott i huset. Sambon hade varit i farten och lagat mat. Han hade stekt bacon och hällt i créme fraiche med chilismak samt kokat pasta till det. Det var allt, konstigt nog. Och det var inte bara gott, det var slicka-tallrikten-gott! Jag provsmakade lite på en assiett. Det där har han inte gjort för sista gången kan jag säga. Hoppas att det finns något kvar till mig när jag kommer hem imorgn.

Så fick jag den briljanta idén att eftersom jag inte hade ont i huvudet skulle jag inte minsan ut och gå idag. Det regnade just då så jag tittade lite på Grey's anatomy och bidade min tid. Vid 11:45 fick jag nog och drog på mig regnbyxorna och gick resolut ut. Då hade regnet upphört och endast blåsten slet i träden. När jag hade satt ner den andra foten på backen så insåg jag att jag stod på blankis, men det blir väl bättre tänkte jag. Jag hade ju sett sandbilen tidigare.

I helsike heller! Men optimistisk eller snarare envis som man är fortsatte jag min promenad. Det gick sådär. Halt som bara den hela vägen oavsett om det låg grus på vägen eller inte. Jag hade några "close calls" men gick aldrig ner i däck. Jag var aldeles svettig när jag kom hem men det berodde inte på att jag hållit så hög fart utan snarare att jag gått som en spattig kratta, livrädd att halka och slå mig fördärvad. Ja man börjar ju bli gammal så det är bäst att passa lårbenshalsen. 1½ timme var jag ute och den svängen tar vanligtvis någonstans mellan 45 till 60 minuter.


Hä' bara å åk - i helvete heller! som Magnus Härenstam skulle säga

Ni kanske har sett den tidigare eftersom den inte är helt ny men jag fick se den ikväll för första gången. Och jag tycker den helt klart är värd att se minst en gång.


Sååå bra!

Visst är han lik sin förlaga i fraseringen och i vissa gester.

Det här inlägget kommer lite sent. Jag hade tänkt att skriva någonting på förmiddagen men det blev annat då istället. Idag har det varit "me & my shadow" som har hängt ihop, huvudvärk igen då alltså. Usch så tråkigt! Jag hade tänkt att jag skulle gå ut och gå en promenad på förmiddagen men så blev det inte. Jag tog det ganska så lugnt och städade köket istället. Det känns så himla bra när det är nystädat, doftar gott och glänser.

Mamma och pappa kom över på ett litet spontanbesök. Trevligt med lite sällskap innan jobbet. Så det blev ytterligare en kopp te för min del, som redan hävt i mig två koppar innan. Te är gott men tre koppar irad kan bli lite väl mycket :)

Påtok försent insåg jag att det faktiskt är fettisdagen idag. Attans rackarns!!! Jag hade inte en chans att hinna iväg till affären eller konditoriet för att införskaffa lite semlor. Typiskt men inga problem, jag får väl ha min semeldag imorgon istället. Jag som har väntat så länge på den här dagen. Jag är inte en sån som fuskar och äter semlor före fettisdagen...och så går jag och glömmer bort dagen när den väl är kommen. Snurr-Maja!


Imorgon så...

Fråga: Kan man bota en ond fot med en god semla?
Mina vänner på facebook säger: Ja!
Så imorgon är det jag som tar och införskaffar mig x antal semlor. För ont i skallen, foten och handleden måste ju stävjas med måååånga semlor. Eller tja, minst en iaf.

Nä, idag lyser inspirationen med sin frånvaro så det blir inte många rader skrivna. Igår var jag så fruktansvärt trött att jag somnade mitt i en dokumentär om Madagaskars djurliv...vid 19-tiden. Tokmissade Ove Sundbergs framfart vid 20 och sov mig igenom hela Walander filmen sånär som på ungefär 2min. Sen sov jag som en stock hela natten. Vilken njutning! Och det tog inte många sekunder innan jag somnade om när sambon klocka ringde vid 04:15 heller. Fröken hade helt enkelt tröttmössan på sig. Jag misstänker att det fortfarande är något skit som spökar i kroppen. Nu hoppas jag iaf att den envisa djupa hostan ska ge med sig snart. Lite oroande att det lite hipp som happ gör ont i höger fot och idag även handen. Men det är inget att gräva ner sig för. Så länge hostan försvinner är jag nöjd. Ska försöka mig på en come back på gymet då.

Idag är Gnäll-Fia borta. Det beror mest på att det onda i käken nästan har lagt sig. Lite ömt är det fortfarande men inte på långa vägar så illa som igår. Det är såååå skönt att kunna tugga igen. Pga det har jag dessutom fått en relativt god natts sömn. Givetvis vill man ju slippa att gå upp före 05:00 men jag känner mig mycket piggare än igår. Som lite extra grädde på moset så är det sista förmiddagen idag. Imorgon är det sovmorgon!!! Bästa måndagen liksom hehe.


Önskar er alla en happy sunday!

Det här inlägget hade jag tänkt att få in redan igår men datorn ville inte alls vara med på noterna. När jag läste rubriken högg det till lite i magen. Explosion i Phuket och till det en bild på ett ställe som är mycket bekant. Jag bodde nämnligen där när jag var i Thailand för två år sedan. Ett jättefint hotell som jag trivdes bra på. Sen läste jag artickeln lite nogrannare och förstod att det inte var någon fara men det var ändå obehagligt att läsa rubriken.


Phuket Orchid Resort & Spa. Bilden gör verkligheten rättvisa.

Hepp hepp, nu har jag köpt (och skrivit ut) biljetter till Ronny Erikssons show Hopkok. Så måndag den 5:e mars åker jag, mamma & pappa för att beskåda Harads stolthet. Det ska bli kul kul kul. Jag har just klivit av natthelgen då så vi får se hur man känner sig. Kanske sitter och fnissar mig igenom hela föreställningen eller så somnar jag ;)


Härligt med saker att se fram emot tycker jag

Nu går det inte bra. Det onda har börjat sprida sig från kinden upp i örat och ner i halsen. Det börjar göra ont att svälja nu, illa illa. Jag har iaf fått i mig lite mat. Att vara hungrig men att inte vilja ha mat är en motsägelsefull känsla. Tur att det var moussaka och inte en köttbit i lådan idag. Har tagit panodil och hoppas på det bästa nu. En kopp te på det här då.


Inte tandvärk men bilden förmedlar rätt känsla iaf

Så här såg det ut hemma hos mig på alla ♥-dag (+ en liten ask choklad)

Vaknade av väckarklockan idag, yeay. Så skönt att inte behöva vakna femtioelva gånger under natten men blev man piggare för det? Inte då. Trött och jäkligt grinig idag. Stör mig på vissa saker mer-än-vanligt idag och klockan är inte ens tio. Obra!

Som lök på laxen och salt i såren så vaknade jag med en djävulusisk smärta i höger kind, i kindmuskeln. Den liksom strålar upp mot örat. Jag kan inte stänga käken helt (alltså tandrad mot tandrad) och tugga är ytterst obehagligt. Men men, det är alltid någon som har det värre. Undrar om man skulle ta sig en värktablett nu i hopp om bättring.

Lite sak till bara. Varför i helvete drar man igång tv:n om man inte ska titta på fanskapet?!?!?!

Ja jag har ju som vanligt hunnit uppdatera ang de senaste dagarna så det bli ett litet sammandrag. På tidagen, alla hjärtans dag, var jag ledig och tillbringade lite av den dagen på banken. Dax att lägga om lånen på huset och det skulle diskuteras reporänta och lite sån. Hej och hå så latjo!

Onsdag var det dax för kurs igen. En intressant dag, inga wow och aha upplevelser men mycket intressan. På kvällen råkade jag se någon på msn som jag inte pratat med på vääääldigt länge. Men gamla kollega från Gatwick-tiden: Adam! Vi har inte snackat på sex år! Han har lagt ner sitt facebook konto och jag tappade bort hans mobilnummer i flytten. Vansinnigt kul att byta några ord med honnom. Mobnr är bytta nu så att vi inte ska tappa kontakten igen.

Jag försöker ta tag i den tunga biten att få reda på vad som händer med min pension från England. Inte helt lätt eftersom jag inte har några nummer, ingen vet hur jag ska göra och kan hjälpa mig, bolaget som jag jobbade för styr inte flygplatsen längre. Men nu har jag fått en oerhörd hjälp av den gode Adam genom att denne har skakat fram ett nummer till BAA business support centre. Det kanske inte är rätt men nu har jag iaf någonstans att börja nysta i detta gigantiska garnnystan som har genererat så mycket ångest i flera år.

Gårdagen var lugn. Jättelugn. Jag tog en liten promenad i snövädret men det var också allt. Tack och lov har det slutat att göra så förbaskat ont i hals och lungor när jag är ute. Snart kan man ju nästan ta och friskförklara sig (ja, om det inte vore för den förbaskade hostan förståss).

Ny period, nya uniformsbyxor. Tänkte att jag skulle slå till på att börja använda lite nya uniformsdelar innan de gamla ramlar sönder och vad händer. Samma sak som förra gången jag fick nya kläder. De kliar utav helvete!!! Det är som om någon har gnuggat in klipulver i tyget. Förbaskat obehagligt. För den som inte vet det så är jag ganska känslig i huden. Just byxorna verkar vara inpregnerade med något medel som min hud inte gillar. Nya uniformsdelar är med andra ord inte något som jag ser fram emot särskillt mycket.

Då var första kursdagen avklarad. Den var egentligen vansinnigt lätt och bra men eftersom jag fortfarande inte är återställd så fann jag den lite tyngre än vad jag skulle ha gjort i vanliga fall.

Vi hade Previa på besök och fick lite föreläsning om fördelarna med fysisk aktivitet och motion. Sen körde vi ett pass med bålstabilitet. För min del hade det nog räckt med att gå ner till idrottshallen. Jag var tvungen att sätta halsduken för mun och näsa och ändå kändes det som eld och is i hals och lungor. Tror ni jag lyssnade på kroppen och tog det lugnt sen? Mmmm, eller hur... Jag försökte iaf men tog som vanligt i liiiite förmycket och fick en hejdundrande huvudvärk som tack för besväret. Ibland är livet bra underbart, inte sant ;)

Eftermiddagen var inte lika fysisk. Lite papper att fylla i och lite diskution. Jag gjorde mitt bästa för att hänga med och säga något vettigt ibland men i ärlighetens namn vet jag inte om jag kanske borde ha varit tyst ändå hehe. Det som låter så briljant i skallen blir plötsligt blaj när det verbaliseras. Hoppas att någon förstod en bråkdel av vad jag försökte förmedla iaf. Hur var det nu, tala är silver och tiga är guld! Nåja, det har jag aldrig brytt mig om tidigare så varför bryta en livslång (o)vana?

Nu ska jag trycka i mig en banan och se vad Gränsbevakarna tar sig an idag.

Kikade runt lite på nätet och såg att Whitney Huston är död. Tråkigt att höra. Jag har väl ingen större relation till Whitney. Hon har en hel del bra låtar och en röst som få men jag var aldrig något större fan av henne. Med ett privatliv som verkade vara minst sagt trassligt kan väl hennes liv knappast ha varit helt lätt. Men välden har helt klart förlorat en stor röst.


Whitney blev 48 år gammal. R.I.P

Japp, imorgon börjar en ny jobbperiod. Den inleds med lite kurs så det ska nog bli bra. Jag antar att jag fpr hoppa över de fysiska delmomenten dock. Jag får fortfarande rediga hostattacker om jag gör något lite mera fysiskt eller är utomhus i kall luft. Nåja, det går ju sakta men säkert åt rätt håll.

Styrkan är påväg tillbaka, tjohooo!!! Långsamt. De senaste dagarna har jag åtminstonde kunnat byta gardiner i alla rum, tvättat och strykit som en galning. Äntligen har jag tagit mig tid (tja, det är ju det enda jag har haft) att lägga upp gardinerna i sovrumet, både de vanliga och mörkläggningsgardinerna. Det tog bara två år host host. Men det känns lite extra skönt att ha det gjort även om jag trodde att jag skulle få ett vansinnesutbrott under tiden. Att få glidiga polyestertyg att bli snygga och raka var inte alls så lätt som jag hade hoppats. Att de dessutom var totalsneda till att börja med höjde ju onekligen svårighetsgraden något. Men jag är nöjd med resultatet, även om de inte blev helt perfekta.

Jag vet, bild i motljus syns dåligt. Men om man tittar noga så ser man att gardinerna inte släpar i marken längre


Korridoren har bytt från rött till vitt. Frächt och vackert.

Annars så har jag mest befunnit mig i böckernas värld. Jag är inne i en riktig läsperiod just nu. Bara att passa på medans man är ledig och lite uschlig. Det enda som svider lite är att jag inte har kunnat varit ute på drygt två veckor, nästan tre. Vädret har varit så vackert under den här ledigheten och jag har bara kunnat titta på det genom fönstret. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, det kommer flera vackra lediga dagar. Jag får försöka ta vara på dem istället.

Rösten är tillbaka!!! Jag är visserligen inte redo för att ta ton än men jag kan iaf prata nu. Det är så underbart skönt :) Nu ska jag slänga i min lite moussaka som jag gjorde igår och sedan ta en sväng ut till mor och far. Jag hjälpte pappa att ladda ner i-tunes och nu ska jag visa honnom hur han ska använda programet. Kul att man kan hjälpa till ibland.

Mja, jag var ju in till sjukhuset igår. Trodde i min enfald att jag skulle få någon medicin eller något så att jag skulle bli av med det här eländet men riktigt så blev det inte.
-Fortsätt med alvedon och ipren och drick mycket vätska. sa kvinnan med stetoskopet och knöck 230kr. Tack och hej leverpastej liksom. Snopet!

Jaha, det var det. Ingen medicin eller mirakelkur för min del. Lite besviken men vad ska man göra. Det var inte halsfluss iaf. Anledningen till att jag är så svullen i halsen och inte har någon röst är att jag helt enkelt har hostat sönder halsen och stämbanden. Jag hoppas att rösten kommer tillbaka snart för jag tycker det är väldigt jobbigt att inte kunna prata. Jag vill ut och träffa folk. Jag har trååååkigt! Visst skulle jag kunna åka och hälsa på någon men jag kan ju lik förbaskat inte prata med dem. Suck! Men snart så, snart. :)


Gårdagens roligheter...

Nu har jag gjort något som jag sällan gör. Jag har googlat sjukdomar. Det är alltså halsfluss jag har åkt på. Det känns ju ganska drygt om jag ska vara ärlig men det är ingenting att göra åt. Jag blir tvungen att åka upp till sjukhuset och försöka få tag i någon slags läkare eller sjuksköterska som kan hjälpa mig. Äh vad tusan, det går lika bra med en städare, jag är inte pjoskig.

Undrar hur lång tid det lilla äventyret kommer att ta? Bäst att ge sig iväg direkt eftersom klockan börjar närma sig 13:00. Just ja, idag har jag fått tillbaka en liten del av rösten...yeay...

Japp, nu är det officiellt: Jag har tappat rösten, totalt! Jag kan på sin höjd viska och då anstränger man stämbanden så det är inte heller bra :( Usch så jobbigt det är att inte kunna kommunicera verbalt. Jag har inte tappat rösten sedan jag gick i högstadiet eller var det 1:an i gymnasiet... Då hade jag varit på utomhusdisco hela natten och sjungit tills det inte fanns något kvar av rösten. Men det var iaf en vansinnigt rolig och härlig kväll. Att tappa rösten pga sjukdom är liiiite dystrare.

Nu har jag suttit och pillat med musik de senaste timmarna. Lägger in hela musikarkivet på i-poden igen, eller rättare sagt på i-tunes. Det försvan ju när min förra dator stendog. Jag har inte precis kastat mig över "möjligheten" att göra om det. Det är bra många GB som ska in på datorn. Men nu får det nog räcka för ikväll med musik. Och med datorer över huvud taget tror jag. Nu ska jag ta mig en kopp te och överväga vad jag ska lyckas laga ihop för mat av exakt ingenting.

Nu börjar det släppa. Det ska bli så skönt att äntligen bli frisk igen. Det är så sant som det är sagt att den friske har många önskningar, den sjuke endast en. Det enda jobbiga är att jag vaknade 04:15 när sambons klocka ringde och kunde inte somna om. Det är såååå fel att vakna vid den tiden när man har semester. Och att sambon glömde att stänga av klockan utan bara snoozade (igen) gjorde ju inte saken bättre.

Med lite tur så kommer den här hemska hostan att gå över snart. Det käns som om jag kommer att hosta sönder halsen vilken sekund som helst. Nåja, febern har gått ner och bara det är ju något att glädjas över. Nu ska jag ta och läsa lite bloggar. Efter några dagars internetfrånvaro så hamnar man ganska långt efter.

Still alive även om det kändes tveksamt ett tag där. Kikhostar och har mig nu. Usch! Nu blir det lite kvällsbio, hemma i tvsoffan givetvis. Dels för att jag inte orkar gå ut och dels för att jag förmodligen skulle bli utkastad från bion om jag gjorde det. Hur kul är det med folk som sitter och hostar sönder filmerna för de andra. Ytterst ohyfsat tycker jag. Är man inte frisk ska man hålla sig hemma. Det blir iaf "The girl with the dragontatoo" tillsammans med en stor kopp rykande hett te. Tyvärr har jag inga popcorn hemma men det får gå ändå :)

Jepp, fortfarande ruskigt under isen och sjuk så det bara stänker om det. Men idag har jag iaf tagit mig upp ur sängen vilket är ett stort pluss. De senaste dagarna har jag inte gjort mera än sovit, hostat, tagit medicin, snörvlat, frusit, svettats och kollat på film. Inte mycket att skriva om med andra ord. Alla tankar som jag möjligtvis kunde gjort något av har för försvunnit i feberdimmorna. Det är riktigt synd att det inte finns någon täckning i sovrummet och telefonen klarar inte av att logga in på blogg.se. Aja, har iaf kunnat kolla fb. En tveksam tröst men ändå. Man känner sig inte fullt så avskärmad när man ser att det finns liv utanför sjuksängen.

Idag skulle det komma en besiktningsman och kolla på garagedörren. Inte "Pulvret" som har varit här tidigare utan någon helt annan, tack och lov. Den gubben släpper jag aldrig in eller ens i närheten av mitt hus igen! Den här grabben (?) skulle komma vid 12 så jag masade mig upp ur sängen i god tid. Tyvärr så kommer han inte förän vid 14-tiden. Tja, sånt händer men han ringde iaf och berrättade det i god tid. Med lite tur så mår jag bättre då.

Igår körde jag dessutom ut Lilla blå till verkstaden. Får se hur många sköna tusenlappar som kommer att glida mig ur händerna den här gången... Låter jag bitter? Ja lite kanske. Den här bilen har kostat mig bra mycket pengar. Men vem har råd att köpa en ny? Och sen är det ju lite som så: better the devil you know!

Idag skulle vi egentligen ha åkt in till Gävle och firat chefens 50-årsdag. Men eftersom jag är som jag är (sjuk alltså) så har vi skjutit upp det hela till en annan gång. Förbaskat bussigt tycker jag. Känns bra att man har så justa kollegor ♥

Nä, nu ska jag sträcka ut mig i soffan och titta på Downton Abbey Christmas special innan besiktningsmannen kommer. Hummmm, och snöar gör det också. Asch, en kopp te och lite soffhäng blir bra.