Almas tankar

Då är den här då. Natten som jag har försökt att förtränga sedan maj. Det känns inte bra alls.

 

Ikväll är det sista skiftet som vi jobbar ihop. I fem år har vi styrt skeppet, du och jag, i vått och torrt. Orginaluppsättningen av Skiftlag 3. Min co-pilot, min paralellslalompolare, min glada, halvgalna kompis och allmäna stöttepelare. Nu är den tiden över och skiftlaget är bra mycket fattigare. Ord kan inte beskriva hur ledsen i hjärtat jag blir av det här.

 

Nå, vi köpte honnom ett äppelträd som vi släpade in på jobbet och Magnus bjöd på finfin hemgjord smörgåstårta. Vansinnigt god!

 

På Torsdag drar vi ut till Enholmen för ett sista samkväm med övernattning and all that jazz. Det blir diverse aktiviteter om vädret håller (jag har sett måltavlorna och misstänker stark att luftgevär ingår), samt grillning och kräftkalas. Jag bönar och ber att jag inte ska frysa ihjäl på kuppen.

 

Så tack för de här fem åren kompis. Jag kommer att sakna dig sjukt mycket, särskillt i BC.

 

Nu var det ett tag sedan det blev något skrivet här. Tja, det får liksom bli som det blir. Jag har försökt göra vissa omprioriteringar i mitt liv och då blir det mindre tid framför datorn. Att blogga från mobilen är totalt hopplöst så jag försöker inte ens längre. Men jag har väl kommit så långt i mitt beslutsfattande att när jag skaffar mig en ny mobil så blir det ett nytt abonemang och ny operatör. Att ha Tele2 är fullkomligt hopplöst där jag bor och ska jag hälsa på mina föräldrar så är det så dåligt att jag knappt kan ta emot samtal. Mobilsurfa är bara att glömma.

 

Men mina omprioriteringar då? Jooo, nu när min fot är hel och bra (en sanning med modifikation) igen så har jag dragit igång med en ny träningsperiod. Mindre jogg och därmed mindre belastning på foten. Nu är det all-in på styrketräning. Japp, maxade vikter och korta rep har visat sig vara min melodi. Nu känner jag mig glad och pigg när jag kommer hem ifrån gymet, även om jag är trött i kroppen och musklerna darrar, till skillnad från tidigare då jag var sopslut i både kropp och själ. Mentalt utpumpad och ville bara sova. Nu kan jag nästan känna hur endorfinerna frigörs. Ja, snablar i gatan vilken skillnad!

 

Jag har trappat upp promenaderna så att jag är tillbaka på pw nivå igen. Det känns så förbaskat skönt. När det inte är pw så blir det stavgång. Hittills så har jag kört något eller några zumbapass per veckan också för att få upp pulsen när det är ruskväder ute. Och visst går pulsen upp men så även belastningen på foten. Mindre bra.

 

Det är alltså mina omprioriteringar. Det känns äntligen som att jag har hittat glädjen i att träna igen. Bra det när det känns som att resten av tillvaron sakta håller på att krackelera. Avskyr att bli inslängd i situationer som jag inte kan kontrollera. Just saying!

 

(Var det någon som såg att jag har gjort en ny kategori? Träning/motion. Hoppas att jag kommer att kunna göra lite inlägg under den kategorin. Det skulle kännas jäkligt bra för självkänslan om inte annat :D )

Idag fick jag verkligen ett glädjebesked. Åh så roliga nyheter. Ett stort leende på mig idag :D Och det kan behövas för nu ska jag iväg och jobba natt...och jag har inte sovit tillräckligt känner jag. Men det får gå ändå. Mycket te och raska promenader så blir det bra.

Så var första natten på första veckan gjord. Bara en natt kvar för den här veckan och det känns helt ok. Idag lyser all energi med sin frånvaro. Jag är sjukt tung i kroppen. Huvudet säger -Jag vill, men kroppen säger -Det kan du fetglömma! Så det där med träning får nog läggas på is för idag.

 

På tal om så har jag bedömt mig själv som tillräckligt frisk nu för att börja ta tag i det här med träning igen. Jag har fortfarande lika ont i fötterna men eftersom det inte verkar ge med sig med vila så får jag helt enkelt bita ihop. Har även bestämt mig för att skita i det här med att ta mig upp till en läkare. De kan ändå inte hjälpa mig. Plan B är att fixa formgjutna sulor till skorna för att avlasta istället.

 

Nå iallafall, jag började i måndags med drygt en timmes stavgång följt av ett zumba-pass, tisdag blev det ett längre zumba-pass och igår stavgång samt zumba. Det känns bra att äntligen ha kommit igång. Kanske mäktar jag med en liten stillsam promenad idag om jag har tur, men i ärlighetens namn så tror jag inte det.

Nästa vecka hoppas jag på en come back på gymet...

 

Tja, jag har inte gjort så mycket idag, alls. Sovit förståss och jag längtar redan tills jag får gå och lägga mig igen. Zzzzzz...