Stiltje
Det blir inget bloggat för det händer inget. Eller jo det är klart att det gör de men inte mycket. Hjärnan är så låst på en enda sak att det känns som om den inte registrerar så mycket annat.
Resultatet av detta är att jag är konstant trött. Kroppen får inte vila, hjärnan får inte vila... Jag försöker hålla i med träningen men det är inte det lättaste med en kropp som inte är hel. Knäet blir inte bättre utan snarare sämre vilket är vansinnigt nedslående. Mina powerwalks har jag varit tvungen att sluta med (gjort uppehåll iaf) och det gör mig lite tung om hjärtat. Och en massa aj i fötterna fortfarande.
Nu stundar ledigheten om en vecka och jag ser inte ens fram emot den. Inget blir som det var tänkt och ja, det är som en tagg i hjärtat :-(
