Almas tankar

Vilken jäkla dag!!! 

                                                           

Efter en jättefin och mysig dag igår så blev idag dess raka motsats. Hade varit lite smart igår och skrapat bort all is så att jag bara skulle behöva sopa bort snö på morgonen innan jag skulle till jobbet. Klyftigt inte sant :) Mmmmm, just de'.
Gick upp lite extra tidigt så att jag inte skulle behöva stressa.

Det första som händer är att jag givetvis kör fast...innan jag ens kommit en halvmeter. Så jag får spendera 20 min att skotta loss bilen. Var såååå nära att gå in och be K att hjälpa mig. Okej, så jag var nu påväg. Det gick jätte bra, så bra det kan göra med tanke på att det var plogat på några timmar. Härligt att se folk ute och rasta sina jyckar... Har jag nämnt att jag aldrig kommer att skaffa hund?  Hehehe.
Sen gick det frammåt sakta men säkert i flera mil. Körde inte över 50 en endaste gång av ren självbevarelsedrift. Hade en sikt på 5-7meter. På radion hörde jag hur SMHI utfärdade en Klass 2 varning och uppmanade folk att hålla sig hemma...och mitt eget lilla mantra just då var "Jag är en idiot, jag är en idiot, jag är en idiot" samt "go bilen, go bilen,go bilen". Hamnade bakom en volvo och vi fortsatte att tuffa fram i sansade 40km/h. 

Och då, ca 200m innan stora vägen, så hände det. Jag förlorade all kontroll över bilen och sen var det bara att hänga med. Hade inte en chans att fånga upp bilen eller göra något som kunde förändra situationer. Man har ju varit ute och bus-sladdat ganska mycket genom åren, särskillt vid Plan, så man är ju inte helt obekant med scenariot. Aja, noll kontroll iaf. Bilen gjorde en 90graders sväng rakt ner i diket. Men jag hade ändå tur i oturen. Hade jag haft högre fart så hade jag hamnat rakt in i en gran. Som det var nu så stannade blien en liten bit ifrån stammen. Grenarna (som var kapade) var rakt upp emot vindrutan och snön var så tjock att jag inte fick några underredesskador. Skönt det.

Sen kom ju nästa problem. Hur i h-vete skulle jag komma där ifrån???? Det första jag gjorde var att ringa K och berätta att jag var vid liv. Nästa samtal gick till MUS (hade redan ringt en gång när jag satt fast på parkeringen) så att kursen kunde börja utan mig. Dessvärre hade han inget telenr till bärgningsbilen så då gick nästa samtal till BC. När de väl ringde upp så var nummret jag fick det rikstäckande nummret till assistancekåren. Och då, bara för att göra mitt liv lite roligare, försvann nästan all täckning på mobilen. Så efter mycket skrikande och springande fram och tillbaka på vägen för att hitta lite täckning lyckades hon förstå vart jag var och kontakta de lokala killarna.

Efter drygt 1 1/2 timme i diket så dök bärgningsbilen upp. En vackrare syn har jag nog aldrig sett. Han var jätte snäll och hjälpte mig göra rent hjulhusen och under huven med. Sen var det bara att hosta upp kosingen. 1200kr gick kalaset på. Inte mycket att göra åt det. Satt och lyssnade på radion i hans varma kupé (usch så frusen jag var) och plötsligt så hör jag att de interviuar Mumari på Radio RIX. Buskul! Hörde dessvärre inte hela intervjun men jag antar att man kan lyssna på den på webben.
                                                
I alla fall så hade jag tänkt att jag skulle ta lite foton på eländet, bilen i diket, bilen när den fiskas upp, bilen som är täckt med snö osv. Då kom nästa lilla överaskning. Mobilen hade kajkat ihop totalt. Displayen är totalt paj. Det syns lite färgpixlar (eller vad det nu heter) här och var men det ser mera ut som modern konst sett genom en tv som har sett sina bästa dagar. Inte så jätte kul med tanke på att jag inte ens har haft den 2 månader än. Så sorry, inga bilder i det här inlägget från dagens event. Har suttit i telefon med både Elgiganten och Erikson så jag får ta och lämna in det i butiken jag köpte den i. Med det kommer inte att bli idag. Jag har ingen lust att ge mig ut på vägarna igen idag. Orkar inte. Åter igen så hade jag tur ändå, att den fungerade tills jag hade hunnit ringa alla viktiga samtal.

Första kursdagen blev kort för mig men det var saker jag redan kan. Bomber och granater, lagar och sånt. Tack och lov att man har 7 år i ryggen redan. Det var kul att jobba lite med brandkillarna. Tanken är att vi ska försöka ha lite flera övningar tillsammans. Känns alltid bättre när man har en insatsledare som man har träffat någon gång tidigare.

Till sist vill jag bara uttrycka mitt varmaste tack till alla ni vägens riddare som stannade och frågade hur jag mådde och om ni kunde vara behjälpliga. Jag blir så glad att se att det fortfarande finns medmänsklighet och omtanke här i världen. 

                                         

Och om det är nån som undrar så fortsatte Volvon framför mig rakt fram och brydde sig inte om att kontrollera om jag var ok.