Snart snart snart
Snart så slipper jag det här i en himla massa dagar. Nästan en veckas ledigt, två dagars jobb och sen lite ledigt igen. Jisses jösses Jesus så jag längtar. Jag är så erbarmligt trött på det här just nu. Jag behöver en paus från allt.
Bilen behöver en motor. Jag behöver pengar (så jag kan ha en bil). Jag var helt hundra på att jag skulle låta sätta in en ny morot först. Pratade med en kollega och han tycker att jag ska köpa en ny bil. Jag har ju råd med det tycker han.
Det tycker inte jag. Mina pengar är ju liksom öronmärkta för renoveringen av badrummet. Det kommer att bli äckligt dyrt. Det gör nästan ont att bara tänka på det. Någonstans från 100 000 och uppåt... Jag törs inte ens tänka på hur högt det kan komma att landa på. 150 000? 200 000??
Suck, nej man får väl sätta sig och skumma igenom Blocket igen då. :(
Bilen behöver en motor. Jag behöver pengar (så jag kan ha en bil). Jag var helt hundra på att jag skulle låta sätta in en ny morot först. Pratade med en kollega och han tycker att jag ska köpa en ny bil. Jag har ju råd med det tycker han.
Det tycker inte jag. Mina pengar är ju liksom öronmärkta för renoveringen av badrummet. Det kommer att bli äckligt dyrt. Det gör nästan ont att bara tänka på det. Någonstans från 100 000 och uppåt... Jag törs inte ens tänka på hur högt det kan komma att landa på. 150 000? 200 000??
Suck, nej man får väl sätta sig och skumma igenom Blocket igen då. :(
Suck...
Tittar på bilar på Blocket eftersom Lilla Blå kanske inte kommer hem igen. Det är rent ut sagt deprimerande att se vad som ligger ute. Jag känner föga entusiasm inför det här.
Nu ska jag gå ner till bilhandlaren och se vad som finns till försäljning på det lite mera lokala planet. Vill inte men jag måste. Bil klarar jag mig ju inte utan 😞 Suck!
Tisdag morgon
Nuuu är det bara en natt kvar innan ledigheten och det, det känns så jäkla bra. Jag ser fram emot ledigheterna mer och mer märker jag. Och jag vet precis varför.
Men nu ska jag hem till kudden, täcket och värmemadrassen. Den heliga treenigheten ☺
Natti natti!
Ny vecka...
...nya tag men fortfarande lika trött. Just nu stämmer ingenting. Motivationen till att träna infinner sig bara inte. Jättetrist 😒 Och ute är det skitkallt. Jag såg just en isbjörn blåsa förbi. Sånna vindar är det. Hur tusan ska man hitta go:et och flow:et under de här omständigheterna??
Jag får väl börja med att kliva upp ur sängen iaf. Frukost och så bita ihop och gå ner till gymet fast än kroppen och skallen (som uppenbarligen är i maskopi) skriker näääääääjeee!!!
Som salt i såren och lök på laxen har jag, tack vare detta helvetes väder, fått tillbaka sprickan i mungipan. Det var så gott som läkt och bra. Då blev det svinkallt igen och jag hamnade tillbaka på ruta ett. Jag vill ha vår &sommar nu! Gärna igår.
Utekväll
Det är verkligen inte ofta jag är ute och gör något men igår hände det. Det blev restaurangbesök och bio efter det. En sån jäkla trevlig kväll. Önskar att det skulle kunna vara flera sånna.
Starkt men starkt ☺
Andy Warhols fanclub på bio 😉
Vi åt inne på Koh Panang, precis som förra gången vi var ut. Jag beställde samma sak som sist eftersom det var gudomligt gott....trodde jag. Det visade sig att jag hade beställt något helt annat istället. Snopet värre. Det var iof gott det med men på tok för starkt för mig. Jag blev tvungen att be dem ta in lite kokosmjölk så jag kunde späda ut den lite. Fast fördelen med maträtten var att man inte kastade i sig maten och blev tokmätt. Det var väl också den enda fördelen ☺ Aja, lesson learned. Nästa gång: fråga!!!
I övrigt var det bra där. Vi pratade och skrattade oss igenom middagen.
Sen gick vi på bio.
Vi såg "The Hobbit 2: the desolation of Smaug". Den var jättebra!! Jag kan knappt bärga mig tills nästa del kommer ut. Ett helt år! Hur ska jag kunna vänta så länge?? Nåja, är det något jag är (motvilligt) bra på så är det att vänta. Vi såg den i 3D. Jag vet fortfarande inte om jag är ett fan av 3D. Jag tycker liksom att det ibland blir så suddigt på duken (och ja, jag har 3D-glasögonen på mig hela tiden). Inte alls samma skärpa och färger som en "vanlig" film har. Det kanske är fel på mina ögon, vad vet jag. Vi ska iaf se den sista delen ihop också ☺
Efter det blev det en kort men rask promenad till bilen och så hemfärd. Många tankar som slingrade omkring i huvudet men inte många ord som yppades. Det hjälpte inte att jag bara sovit ca 4 timmar på natten heller, om ens det. Sen sängen utan att passera tv-soffan. Men tro inte att jag somnade direkt heller. Det hade ju varit på tok för enkelt. Men när jag väl gjorde det så sov jag som en stock...några timmar.
Tankar, minnen och varför.
Har så många tankar just nu. Tankar som inte är helt enkla att få rätsida på.
En gammal klasskamrat till mig mördades igår kväll. Precis innan jag skulle åka till jobbet. På Facebook och på Flash back stöts och blöts ämnet av alla. Alla har en åsikt, såklart. Allt från hjärtlösa åsikter till uthängning av potentiella flickvänner och gärningsmän (inkl deras Facebooksidor) skrivs villigt ner av den anonyma massan. Ganska vidrigt att folk hängs ut på ren spekulation. För många agerar och reagerar tyvärr med att: står det på nätet så är det sant. Och även om det inte är det så kommer man alltid att minnas deras namn i samband med mordet.
Jag kände honom inte de senare åren. Att påstå något annat vore en ren lögn men jag har känt honom sedan han var en liten pjuklarv. Jag har växt upp med honom, gått i samma klass, varit på samma barnkalas, på samma klassdisco.
Jag vet inte exakt vad han har haft för sig under alla år. Att en hel del är ljusskyggt och att många rykten går vet jag såklart. Mycket av det han har gjort över årens lopp är rent ut sagt förkastligt men jag försöker ändå att minnas den han var förut. Han har fällt krokben för sig själv tillräckligt många gånger. Vad man tycker och tänker om honom spelar ingen roll för hans del längre. Men han har en mamma och en bror som måste höra allt som sägs, som får ta del av folks åsikter om honom antingen de vill eller inte. De må vara luttrade, vad vet jag men gå ett varv i deras skor först innan du vräker ur dig dina giftigaste åsikter. Tänk ett varv till i tankekarrusellen.
Någon skrev sarkastiskt att han nu hade fått syndernas förlåtelse och att alla tyckte att han var världens goaste kille. Långt därifrån skulle jag vilja påstå. Men att bli mördad...är det verkligen rätt tillvägagångssätt?? Ska det applåderas? Jag har lite svårt att förlika mig med den tanken.
Och 16-åringen som sköt. Hur kommer hans liv att gestalta sig? Hur tänkte han? Gjorde han det på eget bevåg eller har han agerat på någon annans uppmaning? Vart kom vapnet ifrån? Hur mår hans familj? Men den stora frågan är som vanligt: VARFÖR??
Förr eller senare brukar det handla om en av två saker. Pengar eller känslor (kärlek, olycklig på någon front oftast). Är det så nu med eller ligger det något annat bakom? Var tanken att han skulle dö eller skulle han "bara" skadeskjutas?
Vem hade kunnat tro att när jag såg honom på gymet förförra veckan så skulle det bli sista gången jag såg honom i livet. Det är som sagt många tankar just nu, många minnen som trängs i skallen. Jag avsluter nog det här inlägget nu. Resten får jag skriva ner i den låsta bloggen.
Nu ska jag koppla bort allt, alla tankar, minnen och funderingar och titta på en film, sen blir det sängen. För till skillnad från honom så är det för mig, trots allt, en dag imorgon också.
Glad!
Vaknade precis och bilen är borta. Hurra vad skönt! Min snälla pappa och bror har varit hit och bogserat den till verkstaden medan jag sov. Ett rent under att jag inte vaknade eftersom jag sover utan öronproppar efter nattskiften numera.
Min bil dog nämligen i veckan. I torsdags för att vara exakt. Det superironiska är att jag varit och besiktat den, fått ombesiktning, fixat lyset och vindrutan som jag fick nedslag på och sedan fått den godkänd. Datumet som det skulle ha blivit körförbud på den är samma datum som den dog...totalt. Ironi? Det tycker jag väl ja.
Nu känner jag mig riktigt glad, trots att jag har ett massivt sömnunderskott och det är gråmulet och kallt ute. Frukost och promenad tänker jag mig nu ☺
