Fan också
Var taggat till tusen när jag vaknade eftersom jag ville hinna inviga mina nya löptights innan gymet vid tio. En proteindrink, på med kläderna och så iväääg! Det gick superbra. Kapade tid som bara den och hade ett fint flyt. Lycka!
De skulle till en idrottshall...eller nej, en fotbollsplan som hade en kupol. Eh, va?? Sen började prata om Forsmark och jag påpekade att de var i Östhammar. Men det skulle tydligen vara här i Östhammar. Jag förstod ungefär vart de skulle och frågade om det fanns en tennisbana där men det hade de givetvis ingen aning om.
Den ena ringde efter någon och sedan fördes en dubbelkonversation. Jag försökte förklara vägen till stället de skulle till medan tanten i telefonen gav kontraorder och sa åt dem att åka till Forsmark istället. Jag tror i övrigt att jag skulle ha haft större framgång att förklara vägen för en sexåring. Det tog mer än tio jävla minuter(!!!) sen bestämde de sig ändå för att åka till Forsmark istället. Ahrrrrg!
Jag insåg att jag inte skulle hinna med min löprunda eftersom all energi och motivation var som bortblåst och ersatt med irritation. Jag försökte springa ett tag men det var inte ens kul längre eftersom jag kände mig så stressad så jag bestämde mig för att gå hem istället.
Så nu sitter jag i soffan och känner mig jäkligt irriterad. Hela dagen har blivit fel. Varför skulle jag vara snäll och stanna och försöka hjälpa de där....människorna. Att jag precis tagit fram en karta på mobilen för att visa vägen på när de bestämde sig för att de skulle åka till Forsmark ändå gjorde mig inte mindre frustrerad.
Nu blir det ingen löprunda och jag känner mig inte taggad för gymet för fem öre heller. Och så ett nattskift på det. Kan den hör dagen bli sämre? 😤😠😡👿👺💀👎
