Almas tankar

Jag sov länge idag och då kan man ju kanske lura sig att tro att jag skulle vara pigg som en lärka. Så var icke fallet idag inte. Jag har varit trött hela dagen igenom. Men jag tog mig iaf ut på en powerwalk.

Såhär i eftertankens kranka blekhet så hade det givetvis varit bättre att låta bli men men. Är huvet dumt får kroppen lida, inte sant? Och det har jag gjort. Problem med apostelhästarna, vänster knä och nu även höger höft. Det fattas väl bara att jag bryter lårbenshalsen ;D

Nåja, jag får ta det lugnt med gåendet ett tag framöver. Måndag och onsdag blir det ju ingenting och fram till lördag så kan jag ju alltid gå på gymmet. Det är bara frustrerande att inte kunna göra något som man tycker om och mår bra av. Visst, man ska inte gnälla men jag börjar bli väldans trött på det här nu. Dumma kropp, håll ihop då! Skärpning nu för sjutton!

Tankarna går i 180 och snurrar så jag nästan blir yr. Inredningstankar och drömmar blandat med förhoppningar samtidigt som den lilla rösten säger: "Det kan fortfarande gå åt skogen". Och så är det ju. Förrän bläcket har torkat finns inga som helst garantier.

Men ibland måste jag bara få släppa fram drömmarna och hoppet en smula. Inspireras av Styleroom, titta på tapeter och golv, leta efter en snygg och praktisk spegelgarderob med skjutdörrar, söka efter det ultimata köket.

Nej, jag är fullt medveten om att allt kan gå åt skogen fram tills på måndag. Men som sagt, man måste ju få hoppas lite.

Vad jag ska göra? Köpa ett alldeles eget hus! :) 😊

Kanske går det här faktiskt vägen... Hoppashoppashoppas

Budgivningen har börjat och min mage är som ett ormbo. Tror jag är lite illamående redan ;)

John Mulaney har fått mig att le en timme och nu är det dags att dra mig mot sänghalmen. Hoppas jag kan sova.

När jag kom hem från jobbet satte spränghuvudvärken in och varade i drygt sex timmar. Tre av dem låg jag utslagen på soffan och led och hoppades på att få somna in.

Att det bara dräller av sommargäster gjorde att jag var tvungen att parkera på andra sidan stan och gå hela vägen hem. Det kändes verkligen inte stabilt. Tycker inte om att Lilla Blå ska stå så långt bort från mig över natten. Särskilt inte eftersom jag vet att det kommer att festas ikväll och där bilen står brukar det kunna gå vilt till.

Nåja, jag får väl oroa mig över det imorgon (eller snarare inatt om jag känner mig själv rätt). Nu: i med öronpropparna och hoppas på det bästa.
Natti natti

Btw, en negativ sak med sommaren är att bli flygbombad av fåglarna. Såhär såg min vindruta utefter några timmar.

Okej, sociala medier genomgådda. Nu blir det till att häva sig upp ur sängen för att börja beta av listan av saker att göra idag. Gymmet, två möten (eventuellt tre) med två olika banker (åter igen eventuellt tre), ut till föräldrarna, husvisning och lite affärer. Men som sagt, först frukost :)

Att vakna före klockan sex, bara kunna somna om små små stunder för att sedan vakna igen, så trött att man inte vet vart man ska ta vägen, när man är ledig... Så fullkomligt onödigt!

Jag ger det där med sömn ett försök till. Annars får jag väl kliva upp och vara trött som en björn i ide idag då. Tur att bankmötet är först imorgon. Gäsp!

12km 1:29:54tim 07:27min/km.

Hell yeah!!! :D
Vet inte om det var morgonens benpass, fikasällskapet eller det gröna teet som gjorde det men jag förbättrade personbästa med fyra minuter (sen i lördags) och snittiden med 13 sekunder. Fyi så är det powerwalk det gäller inte löpning :)

Jag är sjukt nöjd med mig själv just nu. Jag trodde inte att jag skulle kunna förbättra lördagens tid särskilt mycket över huvud taget längre men det visade sig att jag tydligen kan betydligt mer än vad jag tror.

Nu ska jag gå och parkera om bilen och sen ta en välförtjänt dusch. :D

Det borde jag väl ha gissat, att det skulle gå åt skogen. Aja, lesson learned. Men han är jäkligt rolig Alan Garner :D

There's plenty of fish in the sea...
🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟
But I want that one.
🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟👉🐠👈🐟🐟🐟🐟🐟🐟🐟


(Spännande att se om bloggen kan hantera alla små fiskbilder)

Jag är sjukt stolt och nöjd med mig själv idag. Idag har jag nämligen nått mitt första delmål. Ingen är nöjdare än jag! På två månader har jag gått ner tio kilo...och två hekto. Jäklar anamma vad bra det känns. Åtta futtiga veckor och helt plötsligt tio kilo mindre av mig.

Nu är det dags att sätta nya mål. Det har jag redan gjort. De har alltid funnits där men plötsligt känns de inte längre ouppnåeliga. En fantastisk känsla. Men det har absolut inte varit en dans på rosor. Jag har ett knä som strular och två fötter som är minst sagt känsliga. Det sätter käppar i hjulen för mig men jag försöker att hitta lösningar på problemen.

Klockan passerade precis midnatt och eftersom jag planerar att dra till gymmet imorgon förmiddag så är det väl lika bra att släcka lampan och försöka sova lite.

Jag avslutar med orden: The only place success comes before workout is in the dictionary.

Idag gick det inte på talang. Idag var det ren och skär tjurskallighet! Powerwalken alltså. Jag började ju dagen nere på gymmet. Där nere var det så gott som tomt. Det var en kille där men han var mer eller mindre klar när jag kom dit så jag hade hela gymet för mig själv. Det har nog aldrig hänt vad jag kan komma ihåg.

Sen hade jag några ärenden på stan. Jag var bl.a. tvungen att införskaffa kardborreband till rullgardinen. De som sitter där sjunger verkligen på sista refrängen. Passade på att köpa några meter extra så jag kan sätta det runt hela fönstret.

Väl hemma så blev det matlagning. Lax i ugn med fetaostpesto och broccoli och tomater. Det är sååå gott. Sen var all energi borta. Tanken var ju att jag skulle ut på en powerwalk men det var som att liften hade gått ur mig totalt. Ingen vilja, inget go, inget jädraranamma eller någon entusiasm överhuvudtaget. Och tiden bara flög iväg medans jag gjorde...tja, ingenting.

Tillslut kom jag ut men Gud så långt in det satt. Det var ren och skär tjurskallighet som gjorde att jag ens kom iväg. Och det var tungt, så grymt tungt! Hade jag inte haft runkeeper i öronen hade jag nog avbrutit och vänt hemåt igen. Men runkeeper insisterade att jag gjorde bra tider och sedan bättre tider. Märkligt för benen var sååå tunga. Kroppen kom liksom inte framåt. Men sen efter några kilometer så började det lossna. Det gick inte jättelätt men med tanke på att jag just kört ett tungt benpass gick det riktigt bra.

Döm om min förvåning när snittiderna börjar bli bättre och bättre och runkppeper plötsligt säger att det i snitt tar mig 07:45 min att gå en kilometer. Gud så underbart! Den tiden höll jag i ca 7 km det blev dessutom min totala snittid. Och det, det är jag väldigt nöjd med.

Viljan vs kroppen. Viljan 1, Kroppen 0. Härligt härligt. Nu ska jag gå och ta mig en lång skön dusch. Trevlig lördag på er allihopa :-)

Och är det tomt på gymmet så hinner man fjamsa lite med mobilen och ta lite kort ;-)

Inledde dagen med att omedvetet trampa på en stor spindel...barfota. Splatt sa det och sen var jag alldeles kladdig under foten. Yuck! Jag hoppas att resten av dagen blir bättre än så, att det liksom i te var tongivande för den här lördagen.

Nu har jag ätit frukost på balkongen och är redo att möta dagen igen. Det har ju varit lite tråkigt väder på senare så det känns jättehärligt de dagar som man har möjlighet att inleda dagen här på balkongen, i solskenet.

Det som står på agendan nu är att göra mig i ordning och sen åka iväg till gymmet. Just nu gassar solen på min lilla balkong och det är oerhört svårt att slita sig härifrån. Men men, det är lika bra att sätta fart så det händer något.

Det verkar som om det är skolavslutning för en del skolor idag. Det blev jag varse om när jag åkte till gymet. Vilka fantastiska och minst sagt kreativa parkeringar en del föräldrar hade lyckats med. Imponerande. Området runt skolan och dess omedelbara närhet såg ut som en lapplisas våta dröm. "Pjosk och trams som trafikregler kan man inte ta hänsyn till under sånna här omständigheter" vill jag minnas att jag har hört någon säga.

Nåja, jag lyckades snirkla mig fram till gymet utan så mycket som en skråma på Lilla Blå, som är tillbaka hel och fin och funktionell nu. Så nu är det bara att fylla på vattenflaskan och knalla in på gymet och köra hårt. Lika bra det eftersom jag ska iväg och jobba efter det här.
Då kör vi då!

Tror bestämt att jag fick lite färg idag. Må så vara att färgen är långt ifrån gyllenbrun men röd är ju också en färg ;)

Idag var jag uppe med tuppen (nåja, vid 07:00 iaf) för jag hade en plan. Först frukost på balkongen. Helt underbart. Jag älskar morgonluften i kombination med solgasset. Det var inte helt lätt att slita sig därifrån. Men det var bara att gå och göra sig i ordning och dra iväg till gymet. Eftersom jag tränar bäst på förmiddagen så var det bara att bita ihop och lämna den soldränkta balkongen.

På gymet var jag nästan ensam till att börja med. Det var längesedan jag var på gymet så tidigt. Det har inte hänt sedan jag bodde i mitt älskade hus. Allt eftersom tiden gick droppade det in fler och fler.

Lite matinförskaffning och sen hem med blixtens hastighet till bikinin och balkongen. Jag passade på att inhandla jordgubbar och vattenmelon så mig går det ingen nöd på. Det finns inte mycket som slår doften av solvarma jordgubbar, en ren sommardoft ❤

Jag har någon timme kvar på balkongen innan det blir skugga här och jag planerar att njuta för fullt. Sen ska jag gå in och laga Kasslerpanna med chilihetta. Mumselimums! Efter det blir det en powerwalk så jag kan känna mig riktigt duktig. Jag har fortfarande inte listat ut hur man får till mellanrum mellan bilderna och bildtext när man bloggar från appen men det är ju ganska uppenbart vad de föreställer. Nu ska jag snart lägga mig på rygg igen och då ser jag nada så det här får räcka som inlägg 😊 :)

De där tankarna jag hade om att jag skulle göra så mycket idag när gymet är stängt. Jag tar och bordlägger alla de planerna till förmån för den här...